Den politiska degen jäser
Liberalen tror på den fria självägande, kreativa människan som står i motsatsförhållande till den moderna överjästa, nyckfulla och hotfulla statsmakten. Det genomgående temat är att man vill minska politikernas makt, sänka skatten radikalt, och låta medborgare, organisationer och företag ta hand om t.ex arbetslöshetskassa, sjukvård, skola mm.
Den bantade statens ansvar blir att sköta demokratiapparaten, lagstiftning, inre och yttre försvar. Politikernas arbete är starkt reglerat, nya lagar och ändringar synas av en författningsdomstol. De politiska uppdragen är tidsbestämda. Tanken är att medborgarna lånar ut sina kunskaper till parlamentet, och blir politiker under en viss tid, inte som idag att man bygger en politisk karriär.
Medborgaren lämnas i fred. Människan är fri och äger frukterna av sitt arbete.
Är det här en drömvärld för unga dataprogrammerare som förläst sig på Ayn Rand, eller kan man närma sig ett dylikt samhälle i verkligheten?
USA var en gång i tiden inspirerat av klassiskt liberala idéer, och det efterblivna nybyggarsamhället blev sedermera världens rikaste och mest kreativa land. Det avundsjuka, feodala, krigshärjade Europa såg på medan miljoner immigranter lämnade den gamla världen för den nya.
De amerikanska politikerna har dessvärre långsamt ökat sin makt och sträcker numera sina tentakler in på livets alla områden. Socialisering och korporativism är liberalismens värsta fiender. Skattetrycket har ökat, bolånemarknaden är närmast förstatligad, militärmakten kostar enorma belopp, och integritet och rättsskydd har urholkats i takt med att kriget mot terrorismen trappats upp. Den klassiska liberalismen har ersatts av socialkonservatism och socialliberalism.
I alla länder där liberala tankar introducerats (t.ex friare marknader) har den ekonomiska utvecklingen skjutit fart. Utvecklingen i Kina är resultatet av dylika liberaliseringar, dock har inte tankarna ännu påverkat statsskicket. Indien är också ett bra exempel.
Vi kan dessvärre konstatera att de flesta av världens politiker använder liberalismen som en pikant krydda, statens makt är och förblir översvallande, och medborgarna får räta sig i leden.
Generellt sett kan man säga att de flesta länder gick mot en mer liberal utveckling ända fram till andra halvan av 90-talet. 11-september-katastrofen satte spiken i kistan för utvecklingen. De nybyggda övervakningssamhällena är perfekta språngbrädor för morgondagens diktatorer. Jag tror att de flesta av oss inser att vi håller en felaktig kurs, men det är svårt att vända en oljetanker.
Idéerna om den lilla staten kommer förmodligen inte att bli populära, inte förrän den stora staten jäst färdigt och spruckit.
AttilaEn parallell till detta är ju FRA lagen. Det är ett storebrorssamhlle som jag tyvärr tror att vi bara ser en liten skymt av (toppen av isberget). Många frågar om den röst på Piratpartiet är bortkastad men jag tror det är helt fel att tänka så! Enfrågepartier fyller en funktion här som ifrågasättare av samhällsförändringar: vill vi ha övervakning? Om inte kan vi visa det genom att rösta på PP eller, som vi gör här på getajob, bloggar om eländet och försöker lyfta upp frågorna på nästa nivå och skapa diskussioner kring det som berör oss och upprör oss!
