Den första riktiga skrällen är givetvis att Sverigedemokraterna tog sin in i Riksdagen med marginal över de 4 %. Det går det inte att sticka under stol med längre. Det jag känner mig mest upprörd över är inte enbart den halva miljon röster de lyckats skrapa ihop utan också att de lyckats ta sig in i flera kommuner. SDs majoritet av väljare befinner sig i de södra delarna av vårt land, där främlingsfientliga partier också tidigare har haft starka fästen och många röster. Även om
Sociala medier har varit en framgång för valet 2010 så har det inte riktigt räckt till för att mobilisera tillräckligt med diskussion för att möta de främlingsfientligas argumentation.
I Söderhamn fick SD ca 11 % av rösterna vilket innebär att de kommer att ha
6 platser att fylla med sina partimedlemmar. För 4 år sedan klarade de inte av det men eftersom de fått stå oemotsagda i debatten under så lång tid har deras underdog-strategi slagit igenom i stora grupper av människor som under valnatten betecknades som "arga unga män" av ett flertal av partierna. Jag tror att det är ett misstag att inte diskutera med deras respresentanter och att samtliga etablerade partier har misslyckats med att förstå hur stora de hunnit bli. Att förklara bort deras väljare (som de facto har en röst var precis som vi andra) som mer eller mindre imbecilla i den offentliga "debatten" har också varit ytterligare ved på elden. De lyckades dock mycket sämre med att värva röster i storstäderna som Stockholm, Malmö och Göteborg. Vad det beror på kan intelektualiseras med att det bor fler välutbildade människor i storstäder men jag tror inte at analysen är fullt så enkel. Jag tror också att det är naivt att bortförklara valresultatet med "outbildade arga unga män" även om det är det snabbaste sättet att avfärda det obehag många av oss känner när resultatet från valet började visa sig på skärmarna.
I Sverigedemokraternas partiprogram står det dock klart och tydligt vilken position de vill ha i svensk politik och att de inte alls står så långt ifrån de extrema högervärderingar som andra främlingsfientliga partier har gjort tidigare i historien, även om de gärna hävdar det;
”Sverigedemokraterna är inte principiellt emot invandring...De senaste årens invandring har dock varit av helt annan art. Det har handlat om tiotusentals invandrare varje år, från avlägsna delar av världen, vilket inte varit bra för Sverige.” Vidare skriver man att;”… Partiet tar avstånd från mångkulturalism, rasism och läror där det etniska ursprunget räknas som det enda eller avgörande kriteriet för nationstillhörighet.”
Vidare hävdar de intensivt att de inte är rasister utan att de är emot flyktingpolitiken men samtidigt skriver de i sitt partiprogram att; ”Svensk är den som har en helt övervägande svensk identitet, och som av sig själv och av andra svenskar uppfattas som svensk.”
Den andra skrällen under valnatten är Miljöpartiet som inte bara gjorde ett mycket bra val överlag utan dessutom nu befinner sig i en mycket intressant position då SD blev vågmästare i valet (så som det ser ut i skrivande stund och innan poströsterna är räknade). MP har, som bekant, allierat sig med de Rödgröna trots att de i själva verket står mer åt mitten än åt vänsterkanten och har mycket gemensamt med både Centern och Folkpartiet vad gäller miljöfrågor. MP är viktiga i svensk politik. De har konstant varit miljörösten som stuckit fingret i magen på dem som velat dämpa diskussionen. Nu är frågan hur de kommer att agera. Igår kväll sade de att de inte vill "svika sina väljare" genom att ingå i en Alliansregering men frågan blir ju då istället om de inte sviker sina väljare mer genom att inte agera i en situation där Alliansen har en minoritetsregering och där SD potentiellt kan orsaka politiska svårigheter och skapa oro eftersom Alliansen sagt ett klart NEJ till att samarbeta med dem. Alliansen kan heller inte göra detta oavsett om de, som Jimmy Åkesson hävdar "ligger närmare varandra" vad gäller politik än vad tex. Moderaterna och Miljöpartiet gör. En intressant kommentar till detta gjorde Attila i ett inlägg där han diskuterar, ur sin liberala synvinkel, att det i själva verket är
MP som nu är vågmästare.
Nu ser jag fram emot att se om poströsterna, som ännu inte är räknade, kommer att ha någon som helst effekt på det nuvarande resultatet men också vad som kommer att ske de nämaste månaderna då Reinfelt ska bilda en regering och vi de facto har ett parti i Sveriges regering som klart och tydligt visat vad de står för men som också de etablerade partierna har underskattat.
Kim