Yttrandefriheten är ingen självklarhet - det är en skyldighet!
Jag har fått en del reaktioner på både Twitter, Facebook och andra forum på nätet (bla. i FB-gruppen Inga Invandrare) från Sverigedemokrater (eller i alla fall sådana som påstår sig vara för SD). Många av dem är anonyma och gömmer sig bakom diverse (ofta felstavade) sk nicks. Argumentationen de för faller snabbt platt när man argumenterar med fakta i form av länkar till artiklar eller bemöter deras egna argument från partiprogrammet.
Jag vet att många tycker det är tröttsamt med all ilska efter valet igår, eftersom det trots allt var ett demokratiskt val där varje person har rätt att lägga sin röst på det parti de tror på. Jag älskar demokratin. Jag älskar det faktum att vi har rätt att rösta, att vi har yttrandefrihet och att vi lever i ett samhälle där det än så länge är sällsynt med våld gentemot personer som utövar politiskt arbete. Men det jag inte tycker om är att argumenten gentemot diskussionen och ilskan som blossar upp till mångt och mycket handlar om att människor "inte orkar med" eller "tycker det är osakligt" att andra människor visar sin ilska.
Vi lever, som skrivet, i en demokrati och med det har vi tillsammans bestämt att yttrandefriheten är någonting av det viktigaste vi har i vårt samhälle. Med yttrandefrihet kommer också ansvar. Må vara att en del argument idag är osakliga och baserade på frustration, ilska och chock över att vi nu har ett rasistiskt parti i vår Riksdag men faktum är att det är svenskar som har röstat fram dem. Givetvis betyder inte detta att vi ska tiga still. Det betyder att vi som inte håller med om att Sverige behöver mindre multikulturella influenser, vi som själva är eller känner människor som har en "annan" bakgrund är den som Sverigedemokraterna föredrar, har en skyldighet att reagera.
Politik kanske är jobbigt att ta till sig, det kanske är irriterande och tråkigt ibland. Det kanske består av ord vi väjer för och analyser vi inte orkar göra. Men det spelar ingen roll. Vi är skyldiga att tillsammans engagera oss. Det handlar ytterst om vår frihet. Om våra rättigheter att FÅ välja partier. Att få säga vad vi tycker. Att ha makt över våra egna liv. Men det innebär också en skyldighet att inte ligga på soffan när det är val och att våga säga emot när någonting sägs som vi inte tycker om.
Flera av mina närmaste har blivit rädda när de sett att jag bemött åsikter från SDare på nätet. Frågat varför jag skrivit svar under mitt eget namn. Jag gör det för att jag tror på individer. Jag tror att varje människas röst är värd någonting och att alla kan göra skillnad. Även om det är i en diskussion ett-till-ett. Demokrati är någonting vackert men yttrandefrihet är ännu vackrare. Och jag vägrar vara rädd. Vägrar tiga still.
Tack för att ni orkade läsa ända hit,
Kim ♥
Jag vet att många tycker det är tröttsamt med all ilska efter valet igår, eftersom det trots allt var ett demokratiskt val där varje person har rätt att lägga sin röst på det parti de tror på. Jag älskar demokratin. Jag älskar det faktum att vi har rätt att rösta, att vi har yttrandefrihet och att vi lever i ett samhälle där det än så länge är sällsynt med våld gentemot personer som utövar politiskt arbete. Men det jag inte tycker om är att argumenten gentemot diskussionen och ilskan som blossar upp till mångt och mycket handlar om att människor "inte orkar med" eller "tycker det är osakligt" att andra människor visar sin ilska.
Vi lever, som skrivet, i en demokrati och med det har vi tillsammans bestämt att yttrandefriheten är någonting av det viktigaste vi har i vårt samhälle. Med yttrandefrihet kommer också ansvar. Må vara att en del argument idag är osakliga och baserade på frustration, ilska och chock över att vi nu har ett rasistiskt parti i vår Riksdag men faktum är att det är svenskar som har röstat fram dem. Givetvis betyder inte detta att vi ska tiga still. Det betyder att vi som inte håller med om att Sverige behöver mindre multikulturella influenser, vi som själva är eller känner människor som har en "annan" bakgrund är den som Sverigedemokraterna föredrar, har en skyldighet att reagera.
Politik kanske är jobbigt att ta till sig, det kanske är irriterande och tråkigt ibland. Det kanske består av ord vi väjer för och analyser vi inte orkar göra. Men det spelar ingen roll. Vi är skyldiga att tillsammans engagera oss. Det handlar ytterst om vår frihet. Om våra rättigheter att FÅ välja partier. Att få säga vad vi tycker. Att ha makt över våra egna liv. Men det innebär också en skyldighet att inte ligga på soffan när det är val och att våga säga emot när någonting sägs som vi inte tycker om.
Flera av mina närmaste har blivit rädda när de sett att jag bemött åsikter från SDare på nätet. Frågat varför jag skrivit svar under mitt eget namn. Jag gör det för att jag tror på individer. Jag tror att varje människas röst är värd någonting och att alla kan göra skillnad. Även om det är i en diskussion ett-till-ett. Demokrati är någonting vackert men yttrandefrihet är ännu vackrare. Och jag vägrar vara rädd. Vägrar tiga still.
Tack för att ni orkade läsa ända hit,
Kim ♥
Kommentarer
Trackback
