Inget ont som inte har något gott med sig.
Sifo gjorde en undersökning häromdagen där de frågade väljare om de tycker att regeringen kan fortsätta styra i minoritet utan att samarbeta över blockgränserna och hela 66 % sa ja av Alliansröstarna och 25 % sa nej. När man ställde samma fråga till de rödgröna väljarna svarade 53 % ja och 32 % nej. Det tycker jag är väldigt intressant. Det tyder på att man, oavsett block, allierar sig gentemot vågmästarna i SD. Att de kom in tycks ena bägge blockens väljare. Men det är ju också det man brukar säga "inget ont som inte har något gott med sig".
35731 röster skiljer S och M i slutberäkningen i val2010. knappt 34 000 människor. Det är sjukt jämnt. Nästa val kommer det nog svänga ytterligare och med svänga menar jag det bokstavligen. Årets val har varit lika engagerande som vilken dokusåpa som helst och överallt hörs det diskussioner om politik. Det är bra! Jag har pratat med människor på tunnelbanan, hört folk diskutera medan de väntat på bussen och även sådana i min omgivning, som jag inte trodde brydde sig särskilt mycket om politik, har visat sig ha en mängd åsikter. Många har så klart visat sin upprördhet över SD men i stort har det varit väldigt bra diskussioner om all ifrån sjukvård till skatter.
Självfallet har en del av åsikterna som kommit fram varit hysat extrema i skuggan av chocken efter valet. Men det har också funnits en hel del rebellanda som bubblat upp och jag tror personligen av civilkurage och civil olydnad kan vara bra vid många tillgällen. Bitvis har samtalen känt som om man var tillbaka i sjuttiotalet (när jag var liten och satt under bordet när pappa pratade politik med sina vänner). Vänstersympatisörerna känns nästan lika hungriga och arga som då och pratar om demonstrationer och rätten för långtidssjuka att få ersättning från försäkringskassan. Moderaterna biter sig, lika envist som pitbulls, fast vid jobbfrågan (i kombination med skatter), Folkpartisterna pratar liberala värderingar, att man även måste acceptera sverigedemokrater och syftar på allas lika värde. Sossarna har jag knappt sett förutom lite mumlanden om att de "inte nått fram". Miljöpartisterna skördar framgångar som aldrig förr. Kan bero på den allmänna ekologiska trenden. Vi blir allt mer medvetna om att våra resurser är begränsade.
Det viktigaste är ju ändå att värnar vår demokrati, vår öppenhet och att vi arbetar gemensamt för att minska fördomarna i vårt samhälle. Det tror jag att vi alla, oavsett block, är överens om.
Kim
Kommentarer
Trackback
